Direktlänk till inlägg 1 oktober 2011
...kantstötta, sårade, dumpade, ledsna, frustrerade, bortkomna, rädda, trasiga, skakiga, skärrade, ömtåliga, sextonåriga jag!
Jag önskar verkligen att jag hade kunnat vara där för dig för ett år sedan.
Du anar inte hur oerhört tacksam jag är över att du, mot alla odds, reste dig och sprang ikapp dig själv och ditt liv men framför allt alla de som faktiskt tyckte om dig, för den du var.
Trots att din konstnärlighet och djupa själ ansågs fel i andras ögon.
Hade du inte gjort det, så hade inte jag stått där jag står idag.
Så tack, sextonåriga jag, tack.
Det gör ont, jag vet. Så förbannat in i helvetes jävla, fucking ont.
Nej, det går inte att beskriva.
Inte ens "som att köra in en locktång i magen och vrida om" förklarar det rättvist.
Rättvist var det inte och blev inte sen och är det inte heller nu.
Men jag ångrar inte dina beslut en sekund.
Jag är stolt över att du stod på dig, det banade grund så att jag idag kan stå fast vid mina åsikter och inte rätta in mig i ledet och acceptera, bara för att någon påstod att det var det jag skulle göra.
Nej, för vi är bättre än vi vet, mycket större än vi vet.
Här skall ingen tvivla på sin duglighet!
Tack, sextonåriga jag, tack.
Tack för att du orkade, tack för att du vågade, tack för det du blev.
Tack för mig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 |
12 | 13 | 14 |
15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|