Sällan har mina ögon glittrat

Sällan har mina armar knottrats

Sällan har min själ vrålat JAG VILL

Så som den där torsdagen i april då jag äntligen såg det som jag hade väntat på

Sedan hösten 2006.

Och nej, ni förstår med största sannolikhet inte.

Men det begär jag inte heller.

Fast jag postar ett klipp ändå.

Även om det inte gör upplevelsen rättvis.

Ändå.

Ingenting kommer någonsin kännas förrän det är jag.

Och allt annat bleknar.

  You'll never know.

Ledig från skolan idag.

Awesome.

Har snart städat färdigt mitt rum, grundligt.

Awesome.

Har dock matte och spanska tills imorgon.

Inte så awesome.

Kanske bloggar ikapp om allt som hänt sedan i fredags.

Galet vad vi skrattade.

Mest troligt inte.

Men man vet ju aldrig.

Sjukt meningslöst inlägg förövrigt.

Jag var författare hela natten.

Snart så.