Jag är inte där jag var för ett år sedan.

Ute, lutad mot berget och berättade om magnetröntgen och om mina framtidsplaner och försökte se söt ut.

Det är ganska patetiskt men så var det.

Och är fortfarande emellanåt.

Jag är inte där jag var för ett år sedan.

Inte den jag var för ett år sedan heller för den delen.

Vilket kan vara en fördel i medvind.

Men en nackdel i motvind.

Och hela den där dikten om att jag önskar att jag vore den jag var när jag önskade att jag var den jag är nu.

Fast det här önskade jag mig nog aldrig.

Inte medvetet i alla fall.

Fast det är inte så jävla dåligt som det låter.

Det är en sån kväll bara.

Fredagen var bästa dagen nämligen.

Lördagen också.

Så det är bara så.

Att det skall jämnas ut nu.