sitter under ljusslingan och är alldeles öm och träningsvärkig i ryggen. inte för att jag tränat. utan för att térrés gick bananas på den och worked her magic fingers över den och alla spänningar och muskler och sådant fint. det började inte brinna och mina bröst fick smaka jojobaolja (från en jojobabuske) och sedan låg vi i en liten hög alldeles för nära och kände på varandra och pratade om alla tänkbara hångel som alltid får mig att gömma mig i kragen på boyfriendtröjan och hon pillade i mitt hår trots att det var decennier sedan det såg en dusch. fast hon bryr sig inte om sådant. och jag gick lite sönder när hon berättade att the baby making sweater börjar brista och vi tänkte på allt den varit med om och hur enkelt det borde vara och mönstrade bäbiskläder och pratade om tjocka hawaiigubben i lilo och stitch.

min dator är full av nytagen estetik om man ens kan uttrycka sig så fast det kan man. på amandadagen då hjärnsubstansen hotade att rinna ut trotsade jag isiga fingrar och sprang runt med iris och tänkte att jag skall öppna visningen med att säga 'förutom rynkiga, pigmentfläckiga farmorhänder har jag en förkärlek till skitiga fönster, suddiga förgrunder och motljus' och sedan ringde just hon som besitter de där fantastiskt vackra händerna och var stolt över bilden i tidningen och jubelorden och gratulerade mig på amandadagen.

fortfarande under ljusslingan. filar på mina fem favoriter att berätta om och  lyssnar på mumford & sons och deras I will wait han spelade och tänker på vad texten skulle kunna mena fast det gör den inte och jag försöker intala mig att det är det rätta men påminner mig om att det inte är så enkelt och att det rätta alltid ligger så jävla fel i tiden och med mig med mig med mig.