Att ta av mig tröjan innebär alltid en ovetenhet (är det ens ett ord?)(nu är det det).

Jag vet aldrig hur jag kommer se ut.

Eller rättare sagt - vad min hjärna säger.

Hur bilden framställs i helkroppsspegeln.

Idag är en bra dag.

Bra bild.

Bra.

Onsdagen efter klockan 18.16, då vi innan dess var stressade och sena, är ett enda moln av eufori.

Vi sjöng och spelade och jag sparkade med mina ben som alltid.

Bildvisngen gick ännu bättre.

Fick visat min historia.

Farmor var stolt, läraren var nöjd.

Någon ordförande i någon fotoklubb gillade bilderna.

Tidningen fotade mig och min modell.

Och jag var så uppslukat och speedad och lycklig att jag inte ens orkade bli besviken av att han inte kunde säga mer än 'hej då' när jag skulle gå.

Lyssnar på Mumford& Sons nya.

Förstår varför Hästens Riddare avgudar dem.

Har grön lera i ansiktet.

Fint.

Imorgon kommer musiker hit.

Skall spela hela dagen till musikteatermusikalen.

Winnerbäck fyllde år igår.

Firade detta på restaurang och köpte en boyfriendtröja.

Och frös i en ishall.

Lillebror var awesome.

Lasses tröja dagen till ära dessutom.

Under 80talsredovisningen i skolan.

Jag var punk. Maja var tuggummipop.

Well.

Vi hann inte byta om innan nästa lektion började.

Folk undrade vad vi hade gjort.

Är inte det uppenbart?

Nu skall jag dejta en flaska balsam.

Önska mig lycka till.

Lycka till.

"Hej, jag vet att detta inte riktigt var vad vi hade tänkt oss men tror du vi kan lösa det ändå?"  

Mohahaha. Jag har gastropares.
 Googla det. Det gjorde jag.

Visade sig att man skulle vara diabetiker eller gravid för att ha det, egentligen alltså.

Well.

Jag är en outsider.

Inte gravid - suckers.

(Kände mig tvungen att stryka under detta då folk är så jävla grymma på att föra grejer vidare.

Som låtsaspreggomagar. Tjoho!)

Trevlig lördag