Direktlänk till inlägg 7 november 2012
lyssnar på den nu liksom som för tre år sedan. och två år sedan. slår mig att texten skulle jag kunna ge till alla mina älskade, älskare och alla andra jag någonsin varit nästan med eller bara drömt om eller hoppats på. för det är så jag älskar. så brutalt mycket. helt och fullt. på gott och ont. mest ont.
men det lilla konstnärshjärtat slår vidare. går i bitar. igen. och igen. men pulserar. som lasse säger.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
||||||
5 | 6 |
7 | 8 | 9 |
10 | 11 |
|||
12 | 13 |
14 | 15 |
16 |
17 | 18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
|||||
|