skriver ett svenskabnationellatal som är på gränsen till för privat och personlig men har förlikt mig med min karaktär att ständigt söka efter det där som skulle kunna provocera. som röda bhar som syns och ord som någon kan tolka i dess rätta form. även om det inte finns rätt och fel men så finns det det ändå.

jag är bitter. och sur och besviken. för jag skulle vara frisk idag. och sjunga singstar med nils-sofie-sofia-mikael-marcus ikväll men jag är så rysligt förkyld och tänker att det kanske är så att jag skulle akta mig som du sa. att du nu kastat en förbannelse över mig, en förkylning. jag skulle tagit med mig vitlök när jag gick ut, som han sa.

vi såg fyra filmer igår. eftersom spelningen blev inställd och jag blev sjuk och hon fortsatte vara det. jag ville inte se den sista. för jag har sett den. grät tre minuter in i filmen. räddades av hästens riddare som egentligen bara ville - jag vet inte vad han ville. men efter sjuttiotvå minuter och fjorton sekunder hade jag nästangråtit fjorton gånger och lyssnar och hjälpt honom få infallsvinklar till svenskabnationella och erkänt min rädsla av att tappas bort längs med hans väg.

jag har en lista att presentera. sommaren tvåtusentolv men innan jag publicerar den måste jag bestämma hur privat och personlig jag vågar vara. men vet att det inte är jag som skäms. jag säger vad jag vill skit samma om nån skräms om det blir pinsamt för en del så är det ändå dom som skäms.

och bilden är inte min. inte någon stans.