för vi tar tåget när jag fått rusa av mig och pratar om brighton innan vi går av på perrongen och ljuset och kylan och det är sånt där musikvideoväder och jag bara älskar det. av hela mitt hjärta, alla vener och nerver. fullkomligt älskar det.

och eftersom maja säger att jag är snygg så tror jag på det och dansar runt i plommonlilaröda stuprör och svart transparent blus och docs och tycker att alls hår blir så ofantligt vackert i motljus och överexplosion och jag vet inte ens om det är ett ord men han frågar om det är en bra dag och det är det.

vi går runt på mässan bland montrar och försöker bestämma vilka seminarier vi vill gå på och någon pratar om twilight och sexiga könsroller och det känns bara pinsamt att någon orkar bry sig och jag säger att den vita mannen väl någon gång kan få vara stereotypen och att man inte måste göra edward småfet och ge honom pigmentfläckar i ansiktet bara för att inte trampa någon på tårna!

och fanny och jag går bananas på bokmärken och omvänd diskriminering och funderar på hur någon i en monter hellre står och pratar med sin kollega än förklara för oss vad de sysslar med.

och seminariet är så knasigt att erik och mattias somnar och jag försöker mig på vardagspoesi och skriver långa listor om vad jag vill uppnå och göra och vad jag absolut inte vill göra och läraren tror jag är en drömelev för hon får för sig att jag antecknar. heh. eftersom jag inte ens förstår hälften om vad de säger.

vi hittar snö i göteborg och jag blir lycklig och det ligger en fimp jämte mina skor och människorna på bild är sådär udda och konstiga och alldeles fantastiska på samma gång och vi äter och spontandansar och äter varandras mat och någon tvingas se möjligheter och mina skor är de finaste genom tiderna.

och solen skiner och det är lagom kallt och jag älskar det och vi går ute och pratar om igår och jag visar dem cdcentralen och frossar i fler hellström och jag känner mig världsvan som kan lokalisera mig och förklara att starbucks ligger nära. och jag är en vardagshjälte och hjälper en mamma att få upp barnvagnen på spårvagnen och visar en tant hur man får igång vattenkranen på toaletten och ger pengar till de där som spelar hela dagen vi är där.

och erik tar med oss på studiebesök till sitt andra hem naturkompaniet och vi vet inte riktigt om han skäms över oss eller inte men han blir kär i en jacka och jag hittar en som liknar min. sedan spexar jag i en spegel och då gör de andra de också och nä, ingen skäms riktigt för någonting. 

och fanny blir lycklig för jag visar henne beyond retro och jag säger "jag vill ha den här!!" a la agnes i disciple me och hon som jobbar där hör det och känner igen sig men när jag provar klänningen är jag för bred för att få igen dragkedjan men det gör mig inte så mycket eftersom det är en bra dag och någon annan kommer älska den. fanny provar en picassoklänning och jag någonting vi inte riktigt kan sätta fingret på. om den skulle passa i musikalen. och sista klänningen är tantig och härlig och man ser sådär yeahsnyggsmal ut fast man måste sy in den eftersom jag inte har så stora bröst men så kommer erik tillbaka och kramar mig för länge och sedan köper jag inte klänningen ändå.

och eftersom någon igår sa: "du åker ju snowboard? du är en typisk snowboardåkare! baggyjeans och söt och tuff på samma gång..." och eftersom jag just där önskade väldigt hårt att jag åkte snowboard så är jag tvungen att ta en bild av min ännu okända talang. eftersom jag är en sådan person... tydligen. och vi träffar aldrig persbrandt så jag lär aldrig få veta hur han tänkte.

jag får springa till tåget och hinner inte säga hej då ordentligt men det är lite bra för jag hatar avsked men ringer honom sen för att. ja bara för att och vi pratar om att dagen var i världsklass liksom gårdagen och bestämmer att morgondagen skall bli likadan. i världsklass alltså.