jag ska aldrig mer baka.

Bra hårdag.

Det var bra.

Och silci-smooth var det.

På benen.

Fast jag blir så himla irriterad.

Gah, jag orkar det inte.

Hmm.. Det städas för fullt i det Falkmanska palatset..

Och snart tänkte jag slänga ihop Elins cookis..

Jag som hatar att baka..

Kan bara betyda en sak egentligen ;)

Fick dessutom hem mys-hårband på posten idag.

Ganska fult egentligen...

Fast nu har jag klippt bort lappen..

Ganska fint egentligen ;)

Passar till löckigt hår!

Sjunger gör jag

Som ni märker i rubriken

KENT!

Det regnade

Lektionen blev kortvarig

Ringde samtal till tidningen

Gick till tidningen tillsammans med bästa redaktionen

Fick en mindre chock när det visade sig att jag kanske ska vara med i ungdomens riksdag

Jag hade ju knappast anmält mig till det

Hade lååååångt och asbra samtal med bra person

Träffade massa barn

Dansade med dessa barn

Det gick mer eller mindre barn (jag menar bra)

Det regnade när jag gick till tåget

Det var trångt på tåget

Jag hade ingen lust att dansa

Nu sitter jag i alla fall i köket och försöker övertala kvällsmaten att stanna i magen

Den har en tendens att lägga sig i halsen

Det är jag jäkligt trött på

Detta gjorde jag för två år sedan: Polisskräck och stört bra lördagar

Tillhörande bild:

Såhär tänkte jag för två år sedan: Jag är din, mig äger ingen

Jag gillar fortfarande den typen av konstaterande

.'you have no idea what I just did

Dag 16.

Vår sista sång.

"Nu skall vi spela en låt som heter Hjärter dams sista sång. Den handlar om första kärleken och om hur man tror att ingenting någonsin kommer kännas lika mycket igen.

Lars Winnerbäck skrev låten tio år senare, efter sin första kärlek och tja, det är väl så lång tid det tar att komma över... Om man nu någonsin gör det".

Ja, jag var kär.

Och ja, det var spännande, himlande, svindlande, skräck blandad med förtjusning och allt på samma gång.

Ja, jag minns.

Det är svårt att skriva objektivt om någonting sådant.

Som den första riktiga kärleken.

Men jag vill inte bli för privat.

Komiskt, tycker en del, och tänker, har hon inte redan sagt för mycket.

Men dessa människor kan historien bakom.

För er andra finns det ingen anledning att berätta.

Jag sparar er från det.

Men jag skall minnas en dag, precis som Winnerbäck.

Och göra någonting fint utav det.

Säkerligen skriva en låt.

Och inte alltid asvluta med att han sedan....

Nej, jag sparar er från det.

Men tiden har sin rätt att förändras där den går

Och den är hos dig nu och hos dig och din vän

Och jag skall aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår

Och aldrig älska dig igen

Och faktiskt, så känns det bra.

Som en Romeo i jeans på din balkong
Jag är skuggan vid din skärmdörr än en gång
Och din klänning är som trasor i min hand
Och jag lämnar inga fotspår ens i sand

2011.10.15

Vi fick ihop bilderna till projektet, inte de här ovan, såklart.

  Julabstinensen infann sig..

Jag kunde inte motstå...

Canon EOS 500D + Canon 50/1.8

Maja.